Generalen har ordet

Rikshemvärnschefen Stefan Sandborg om militärregionerna som en nationell basplatta för framgång – i dag, 2030 och bortom.

Publicerat i nyhetsbrev maj, #1/2021

Redan i dag är militärregionerna  med sina hemvärnsförband vår nationella bas som skapar förutsättningar för resten av Försvarsmakten. Oavsett om det är normaltillstånd, säkerhetspolitisk kris eller väpnat angrepp är vi beredda ”6-24-90”. (inställelsetid 6-24 timmar, uthållighet 90 dagar) Försvarsbeslutet fastställer att samma gäller 2030 men med ökad ambition i uppgifter, antal soldater och utökat ansvar för värdlandsstöd.

Genom att vi löser förstahandsuppgifter inom egen region mot olika hot och fiendens elitförband ställs krav på lokalkännedom, hög personlig färdighet och hög operationsberedskap. Därför utgör i dag och även 2030 hemvärnsförbanden huvuddelen av de tillgängliga krigsförbanden inom respektive militärregion. Men för att kunna lösa helheten och säkerställa både tillgänglighet, utgående från beredskapskrav, och uthållighet krävs ett större lag.

Lagen som cheferna för militärregionerna leder ska därför förstärkas och framtidens militärregioner innehåller både stående förband, mobiliserande förband och hemvärnsförband.

Stående förband är anställda och är tillgängliga redan i normaltillståndet som är grundberedskap. I dag består de stående förbanden inom militärregionerna av den regionala staben och utbildningsgrupperna. I tillägg till det kommer det under försvarsbeslutsperioden även tillföras säkerhetsförband till militärregionerna, där delar består av anställda soldater.

När det gäller tillgänglighet så är hemvärnsförbanden näst på tur genom hemvärnsberedskap och då gäller ”6-24”  även i grundberedskap.

För ökad mängd soldater och uthållighet inom  militärregionerna och som ett komplement till hemvärnsförbanden kommer det i försvarsbeslutsperioden utbildas och tillföras mobiliserande lokalförsvarsförband (regionala insatskompanier, lokalförsvarsskyttebataljoner och bevakningsbataljoner). Förband som ur ett tillgänglighetsperspektiv kräver att en beredskapshöjning beordrats. Förbanden kommer underställas militärregioncheferna och lösa liknande uppgifter som hemvärnsförbanden. Denna typ av förband har en lägre operationsberedskap än hemvärnsförbanden och är stridsberedda efter gällande mobiliseringstid. I tillägg till detta kommer militärregionerna även tillföras ledningskompanier till de regionala staberna.

 

Inget försvar är starkare än den svagaste länken. Därför genomför vår stridskraft grundutbildning av regionala insatskompanier och i höst även repetitionsutbildning av soldater till lokalförsvarsskyttebataljoner och bevakningsbataljoner. Från nu och framåt ska våra övningar ske mot krigsuppgifter, med militärregionernas egna förband samt tillsammans med övriga försvarsgrenar och stridskrafter och våra internationella partners. Samövningarna med amerikanska arméns specialförband, rikshemvärnschefens insatsövning samt deltagandet i Försvarsmaktövningar är några exempel.

Vi kommer nu och framåt tilldelas bättre utrustning och nya system som tillsammans med det vi redan har gör oss ännu farligare för fienden. Viktigast är att vi fortsätter utveckla våra hemvärnsförband. Här är materiel och system en viktig komponent, men det viktigast av allt är personalen. Att behålla och rekrytera hemvärnsoldater är avgörande. Hemvärnsförbanden kommer även 2030 vara den största och viktigaste delen av militärregionernas krigsförband. men det behövs ännu fler förband för att lösa de uppgifter militärregionen ansvarar för. Därför kommer militärregionerna tillföras regionala insatskompanier, lokalförsvarsskyttebataljoner, bevakningsbataljoner, säkerhetsförband och ledningskompanier. Förband som tillsammans med hemvärnsförbanden bildar en helhet inom militärregionen.

Överallt och alltid, över hela Sverige och oavsett läge kommer hemvärnsförbanden vara avgörande. Detta gäller i dag och bortom 2030.

 

Text: Stefan Sandborg, rikshemvärnschef och ordförande i rikshemvärnsrådet